efter att ha överlevt två dagar i regn och rusk på Bohus Malmön med klassen pallade jag inte ritkigt med min hemska förkylning längre. När jag vaknade (kl.6) igår morse hade jag knappt sovit någonting och dessutom tappat rösten på köpet. Ringde till Vårdecentralen i Älvängen men de hade ingen tid förrän tidigast idag (deras läkare var också sjuka). Blev då tipsad om att ringa till Nols vårdcentral där jag fick en tid senare samma dag. Så jag satte mig på bussen till Nol och det tog doktorn max en minut att konstatera att jag hade halsfluss (HALSFLUSS!) det kan förklara varför jag varit så förbenat sjuk i snart en vecka nu... Doktorn frågar om jag är allergisk mot pencilin och jag erinrar mig om en incident med kåvepenin när jag var typ sexton och hade prickar över hela kroppen, han skriver då ut ett recept på något annat som skickas elektroniskt så det är bara för mig att hitta närmaste apotek.

Satte mig på bussen tillbaka och väl hemma i Älvängen tog jag långa benet först till Apoteket. Vad jag inte visste då, men vet nu är att det skulle ta mig ungefär en timma innan jag kom från apoteket.

Tar en nummerlapp och kommer direkt fram till disken. "phän-siii-liiin" väser jag fram med den lilla röst jag har.

Tanten i kassan konstaterar att doktorn skrivit ut ett recept på någon medicin som inte gått att få tag på på flera månader...
" jag får ringa till doktorn och prata med honom" säger hon.
Hon återkommer ganska snabbt och meddelar mig att doktorn är upptagen och ska ringa tillbaka när han är ledig, men att jag får sitta och vänta om jag vill. Jag sätter mig snällt i väntrummet och hostar på alla som kommer i närheten, efter tjugo minuter börjar tankarna om att lägga sig ner och sova en stund bli allt mer lockande...

Då kommer tanten fram till disken igen, jag skyndar mig fram ihopp om räddning, men hon ser förbryllad ut.
"konstigt, doktorn har gett dig alldeles för svag dosering (på medicin nr.2), jag får ringa upp honom igen..."

Sätter mig ner igen, dröjer typ en kvart till innan hon får tag på doktorn, hon kommer tillbaka och börjar behandla receptet i datorn.
"jag ser här att vi bara har en flaska av medicinen kvar och du ska ha två... ska kolla om... nej det fanns inga fler att få tag på... men kanske en stor flaska då...nehe de fanns inte alls... jaha jag får väl ringa doktorn igen"

Vid det här laget har mitt tålamod börjat ge upp och jag väser vädjande fram " dhet ääähr okej mhäd Kåhvepänin, hjag bhlev bhara lhiteh phrickihgh shist"

"nej men herregud, jag ringer doktorn igen, vi ska nog ordna det här" sade tanten en aning stressat, för hon såg hur livsenergin sakta rann ur mig.

Sätter mig ner igen och TILLSLUT kommer hon fram med en fin liten vit och lila låda som innehåller min medicin, och sen en flaska hostmedicin på det.

Sen är det bara det att när jag ska betala, då vägrar systemet ta emot betalningen från mitt kort (!!!! D:) börjar fundera på om gud inte vill att jag ska bli frisk och om jag bör se det som ett tecken... Men efter 6 försök och två olika kassor senare lyckas jag genomföra min betalning och får gå hem!