HOHOHO!
Så... Nu är vi här! lucka nummer 24!
Det har varit ett fantastiskt roligt projekt det här även om jag har svurit ganska mycket över det på sådana där dagar då man känner att tiden inte räcker till. Ibland kände jag att jag tagit mig vatten över huvudet så jag är sjukt stolt när jag presenterar den sista luckan, stolt över att jag lyckats slutfölja det här. Jag önskar att jag hade kunnat måla av er allihop men det har jag varken tid eller ork till tyvärr nu när kandidaten närmar sig till våren och det är nästan 500 av mina facebook vänner kvar att måla av. Men men, några av er kanske dyker upp nån gång i framtiden om jag finner mig själv med alldeles för mycket fritid i mina händer. (:

Imorgon tänkte jag istället lägga upp sånt jag gjort i julklapp till folk och lite andra projekt jag sysslat med den senaste månaden (:


Nu har jag tillbringat julaftionsmorgonen med att måla av den här donnan till den sista luckan i kalendern.
Jag har märkt att det de senaste dagarna lyckats bli nån hajp över vem som skulle vara i lucka nummer 24. Jag vill bara påpeka att det här fortfarande inte är nån topplista över facebook-vänner utan jag satte mig ner och valde slumpmässigt ut ca 30 bilder (scrollade i min vänner lista och valde den jag tittade på först när jag öppnade ögonen) och sen valde jag fritt av dem. 

När det kom till vem som skulle få vilken siffra har det varit lite olika bud, antingen att bilden skulle passa ihop med ramen, att jag ville presentera en variation av olika stilar, eller att jag bara inte hade nån annan bild producerad just den dagen. MEN, det finns en anledning till att Beatrice Mårtensson fick bli lucka nummer 24, inte bara för att hon råkar ha en rödvit huvudbonad som jag finner ytterst passande såhär i de mörkaste juletider, utan också för att om det inte vore för henne så hade jag inte haft det bästa som hänt mig det här året, nämligen Fredrik Strandquist. Så tack Bea <3

OCH GOD JUL TILL ER ALLA!

 

HOHOHO!
I dagens lucka såhär innan julafton finner vi en ung herre vid namn Mikael Bergström.
Jag träffade Mikael för första gången på Siestafestivalen förra året. Det här är den enda personen vars dialekt någonsin smittat av sig på mig, jag kan inte förklara det, men så fort han är i närheten börjar jag bryta på lätt norrländska. Den mest minnesvärda historian som Micke varit delaktig i är en historia jag dock inte kan påstå att jag minns så bra själv utan i stora drag fått den återberättad för mig av gårdagens kalenderflicka Sara Kroon. Låt oss kalla den "Edvard - den glittriga vampyren";

Det var på Siesta förra året och jag och mitt camp var påväg till festivalområdet för att se det band jag peppat mest inför; NOFX. På vägen traskade vi förbi festivalbussens stora tält och jag stannade till för att säga hej till bland annat Micke. Troligtvis stannade jag till lite för länge för när jag vänder mig om och ska fortsätta vidare med resten av mitt camp har de lämnat mig själv där och gått i förväg. Nåntans här glömmer jag av vad jag hade för mål med min promenad och lallar iväg tillbaka ut på campingen med Micke och en låda vin. Vi träffar Natacha, en kompis till Micke som jag minns från resan ner med bussen, jag tyckte hon var sjukt snygg med sitt glittersmink så givetvis blir jag superglad när jag blir erbjuden att själv bli lite tillpiffad med redan nämnda glitter. Mikael var också väldigt förtjust i min gröna mössa, jag vet inte om det var av denna anledningen som vi bestämmer oss för att byta kläder, men det gör vi iallafall, och sen traskar vi till festivalområdet och jag känner mig sjukt snygg med glittersmink och manskläder, jag känner mig som en snygg glittrig man, kanske en en snygg glittrig vampyr vid namn Edward från Twilight? Väl på området lyckas vi iallafall hitta mitt camp-crew igen. Resten av den här historian berättar Sara mycket bättre än mig, för hon minns den väldigt väl medans mitt minne är lite mer... dimmigt... Men tydligen skall jag ha tvingat henne att bära mig och gått runt och presenterat mig själv som Edvard till folk som försökt vara trevliga och prata med mig under kvällen...

Här är iaf Micke med en jävligt mysig sommarbild!

 

I lucka nummer 22 finner vi min äldsta och närmaste vän, nämligen fröken Sara Kroon.
Sara har de vackraste ögonen i hela världen, men om man påpekar det till henne så suckar hon bara högt.
Jag lärde känna Sara för väääääääääldigt många år sedan, drygt 6 månader gammal var jag nämligen och hälsade på henne på BB några dagar efter att hon föddes. Denna stora ålderskillnad har gjort att det alltid varit jag som varit bossen i vårt förhållande, herregud, att hon fortfarande står ut med mig trots så mycket jag har kört med henne genom åren. Från att jag agerade "dans-Hitler" under alla spektakulära uppträdanden för våra familjer under vår uppväxt och bestämt alla bakgrundshistorier till våra Barbie-lekar till att jag (av misstag) drämde till henne med en krocketklubba så hon fick världens största bula. Men jag hoppas väl att jag inte bara kört med henne, hon har ju också kört med mig, eller snarare kört runt på mig, då hon under tonåren var den coola delen av vår dynamiska duo som ägde en EU-moppe och nuförtiden den enda av oss som äger en bil. Att vi bodde grannar under hela vår uppväxt gjorde att vi tillbringade väldigt mycket tid hos varandra, så mycket tid att Sara fick en egen namnskylt vid en handdukskrok i badrummet hemma hos oss.  

Eftersom vi känt varandra så galet länge är det svårt att försöka förklara i en kort text hur mycket hon betyder för mig och berätta om alla minnen vi delar, både bra och dåliga.

Men att ha en julkalender utan Sara är ungefär som att ha ett liv utan Sara, otänkbart!



(nu är vi tillbaka med halvbra pennor och mobilkamera-bilder)

 

 

 

I dagens lucka finner vi en ung herre vid namn Daniel Krabbe.
Denna mustaschprydda man och jag har gått i samma klass i 2.5 år nu. I ettan försökte jag gifta bort honom till en pappfigur på en sittning men sedan dess har jag gett upp det där med att försöka leka matchmaker.
Krabbe är en oerhört snäll och rolig kille med ett stort intresse för manga och hans fina mustasch väcker mångas uppmärksamhet. När vi i somras besökte Rom var vi båda publikdragare (rosa hår är ganska poppis runt medelhavet)  och fick ställa upp på en del kort med turister.

Det finaste jag fått av Krabbe är ett signerat exemplar av Justin Biebers skiva som jag erhöll i födelsedagspresent för snart ett år sedan, den är signerad av Krabbe då, inte Bieber.

 

Happy tuesday everybody!
I dagens lucka finner vi en skaraborgsk skönhet vid namn Emma Öberg.
Emmas andra hälft består av den tv-spels och fotbollsälskande Kapten Kim Wiking (kaptensbiten är viktigt har jag hört). Wiking jobbar på det fördömda ostlager där jag körde truck en gång i tiden och det var via honom jag träffade Emma för många år sen. Emma är en såndär människa som jag inte känner jätteväl, men varje gång jag springer på henne så kan jag inte undvika att smittas av hennes glada humör och energi. Och jag är vanligtvis en människa som flyr i vild panik bland positiva och glada människor så då förstår ni att det är något speciellt här. Jag har dock alltid så länge jag känt henne småhatat henne lite sådär i smyg, sådär som alla tjejer gör (fast alla inte erkänner) för att hon är så jäkla snygg, vacker OCH trevlig!

 

Lucka nummer 16 är allas vår Daniel Lindgren!

Brudjävel.

Hoppas ni alla har en fin Lördag!
I dagens lucka finner vi en man som fyller 25 på måndag. Robert Frederiksen a.k.a Razzan.
Igår var det tidigt födelsedagsfirande i form av en överraskningsfest som han fantastiska flickvän Nina styrt upp. 
Jag lyckades (trots att jag kan vara ganska intelligensbefriad när det kommer till sånt här) att inte berätta nånting för honom när vi lunchade i torsdags. Och tur var väl det för annars hade det inte blivit en sån grym överraskning :D Festens höjdpunkt bestod av en innovativ uppfinning i form av "kebabtårta" vilket är egentligen vad det låter som, fem orullade kebabrullar på varandra! Det var nog den godaste tårtan jag ätit och känns som ett mycket bättre alternativ än den äckliga smörgåstårta som folk alltid envisas med att bjuda på.

aaaaaanyways!

Jag träffade Razzan på en hemmafest ute i skogarna mellan Skepplanda och Älvängen för snart tre år sedan nu (tror jag, det var i januari och snöstorm iallafall). Vi bondade genast i och med hans svamptatuering och min super mario bros stjärn-tatuering (långt ord här). Han hade dessutom jobbat som nån jäkla bärleverantör kört lastbil i Skaraborg (vem skulle annars frivilligt besöka tex Mariestad?) och därför kände han till mina hoods trots att han är född i en annan håla långt ifrån min hemort. 

Robert var på den tiden det var coolt med guitar hero asgrym på att spela plastgitarr. Jag tror även att han inte är superdålig på vanlig gitarr heller. Robert är jättelång och världens snällaste lunchkompis då han bara denna hösten betalat detta fattiga studentmongots lunch två gånger. Jag och Robert har också gemensamt att vi båda får fina minnesluckor av minttu och därför numera undviker den drickan i så stor utsträckning som möjligt (fick en flaska av nämda person i födelsedagspresent förra året och får kväljningar så fort jag går förbi flaskhelvetet.)

Såattee, Summan av kardemumman är att Robert är en makalös fin person och att ge honom en plats i min kalender är det minsta jag kan göra för att visa min uppskattning!

 

Lucka nummer sex och en hedersplats i den rosa ramen fick Johan Nuls Bonde.
Jag träffade Bonde på en festivalbuss ner till Hässleholm sommaren 2012. Jag blev hans festivalbuss-padawan och han blev min jedi-master. Vi upptäckte ganska fort att vi hade mer gemensamt än de gula t-tröjorna vi bar. Jag hade nämligen hittat ett till sockermongo! Bonde bor i Karlskoga och är en Nasumälskande smyghipster med en förkärlek för Power tools. Han är även en brutal tält-DJ och (stolt?) ägare till en av de fyra nyan-cat halsdukarna som finns i världen. 

 

 

Lucka nummer fyra innehåller en figur som kanske egentligen platsar bäst på julafton:
Min alldeles egna Farbror Kalle a.k.a Karl-Axel Johansson.
På senare år har jag även fått reda på att det var den här mannen som gömde sig under tomte-masken under min uppväxt, så det kanske är han jag skall skylla på för att jag aldrig fick den där radiostyrda bilen? Kalle är bosatt i Götene med sin fru Irene och gillar, likt min far (hans bror) att fågelskåda på fritiden.

I lucka nummer tre hittar vi det fantastiska yrvädret Isabelle Hjortfors.
Isabelle är den yngsta i den fantastiska syskonskaran Hjortfors. Hon har det mest fantastiska hår och en personlighet som matchar det. Jag sprang på henne i Slottskogen för ungefär en månad sen men innan dess har jag inte sett henne på väldigt länge nu. Hon är en grym kreativ människa som man alltid blir glad av att se.

 

Lucka nummer två i Sockermongots julkalender innehåller en falkenbergare vid namn
Hanna Strandqvist. Hanna är världens stoltaste mamma till Alicia och även min kära Fredriks lillasyster.
Då kanske det inte är så konstigt att jag suttit hemma och smyg-stalkat henne på facebook och förundrats över hur sjukt vacker hon är. Eva och Johnny Strandqvist kan konsten att producera vackra barn!