Och där kom den igen, som ett slag i magen, från ingenstans, ångesten. Den där känslan som fyller en inifrån och bara expanderar till det känns som man ska sprängas, känslan som får dig att stänga av helt, sluta fungera som människa till det tillslut bara finns ett apatiskt tomt skal kvar. Känslan som så länge kontrollerat mig liv och vägrar släppa taget. Kommer det någonsin bli bättre?