Finner det ganska fascinerande att jag var i New York kändes det som världens mest självklara grej att springa runt med en starbucks mugg i näven hela tiden. Men NU, tillbaka i Sverige känner jag mig som en fakking jävla sellout, som att alla kollar snett på mig för att jag unnar mig en kopp kaffeblask på morgonen. Det är ju bara kaffe? Eller?