Lucka nummer 11 blev fröken Louise Hallberg, med ett gästspel av fästmannen och bästa mannen Rickard Sernlo.
Vissa gånger blir det inte riktigt lika bra som man vill att det ska bli i ens huvud. Efter olagligt många timmar var jag tvungen att ge upp för tillfället och då är det tur att det finns photoshop! 

Jag har slitit mycket med den här bilden (viktigt att poängtera detta då jag tror att det inte syns), antagligen för att det var viktigt för mig att få den rätt. För det här är viktiga människor för mig. Jag har insett att det nästan är jobbigare när man känner någon FÖR bra, för jag kommer aldrig kunna måla dem så vackra som de är i mitt huvud! Eftersom det är Louise's profilbild ska vi inte lägga för mycket vikt på mannen vars ansikte jag inte kunde göra rättvisa utan prata om den fantastiska människa som man faktiskt kan se huvudet på.

Så:
Louise Hallberg, den äldsta i en fantastisk syskonskara som jag är stolt över att kalla mina kusiner.
Redan här antar jag då att de flesta av er mer intelligenta varelser kan räkna ut att jag känt den här kvinnan länge. Hela mitt liv faktiskt. Från att ha varit små och räddat folk från att brinna upp genom att leka brandmän i farmor/mormors garderob. Till blöta kvällar på krogen i Uppsala med "en sexig fisk" och solsemester i Spanien blandat med långa promenader med djupa samtal.
För den här bruden är inte bara där när det är roligt eller på släktkalasen, hon har också funnits där för mig när jag mått som pissigast i mitt liv och sett till att jag klättrat upp igen.