Jag har turen som har ohyggligt många fina människor i mitt liv, men den här mannen tar nog ändå priset! Igår firade vi (fast utan firande) ett halvår tillsammans. Jag är vanligtvis inte den som måste trycka upp mina relationer i ansiktet på andra men den här killen förtjänar lite cred. So here it goes! Ibland funderar jag på hur jag skulle ta mig igenom svåra perioder som den jag precis haft i skolan utan honom. För vem skulle annars torka mina tårar när stressen rinner över? Vem skulle ta sig tid att lära sig nya dataprogram för att sedan lära mig dem? Vem skulle annars se till att jag får i mig mat när jag är för stressad för att komma ihåg det själv? Och vem skulle annars serva mig med kaffe när koppen är tom? Och vem skulle annars stå ut med allt mitt jävla gnäll om hur tjock jag är?

Älskar dig Fredrik Strandquist!